Embla Georgsson

Bakgrund

Varför behöver vi begränsningar?
Psykologen och filosofen Rollo May skriver i sin bok “Modet att skapa” att skapande uppstår ur människors kamp med och mot det som begränsar dem. Utan avgränsningar så blir det bara ett tomrum, en oändlighet, gränser skapar form. Människan behöver kunna förhålla sig till något, det oändliga och okända är skrämmande så vi behöver begränsa det genom att förankra det i former. Den ritade linjen på det tomma papperet är vad som skapar formen som förmedlar något som vi kan relatera till. Det är en process av att koncentrera det oändliga för att få förutsättningar man kan förhålla sig till.

Hur förhåller människor sig till begränsningarna?
Designprocessen är en metod för att koncentrera massa information och sedan vidga informationen till ett flertal idéer som sedan koncentreras igen till en central idé. Olika konstformer har också i sin bas formats av olika begränsningar, måleri förhåller sig till sin fyrkantiga pannå, musik har verser och refränger och poesins dikter begränsas av rader och stavelser. Men kreativt skapande är att kasta sig ut i det okända och sedan hitta en förankring i det, skrämmande men väldigt belönande.

Rollo May beskriver att många känner sig hämmade av begränsningar och får ett behov att göra revolt genom att söka sig till spontanitet och lek. Men att spontant gå en annan väg, som att måla utanför ramen får en kraftfull effekt just på grund av de ursprungliga begränsande förutsättningarna. Tankeströmningar, trender och idéer växlar mellan två olika krafter, spontanitet och form/lust och behärskning men allt härstammar från begränsningar, revolten mot begränsningar eller behovet av dem.

Mina tankar

Är det konst eller design jag behöver?
Jag har alltid identifierat mig som en konstnär men jag fastnade för designprocessen eftersom den tomma duken, de oändliga möjligheterna som konst innebär överväldigade mig. Att få konkreta metoder för att forma idéer lät fantastiskt men nu när jag studerat design känner jag att jag tappat det fria skapandet, jag känner mig för styrd av satta förutsättningar. Om nyskapande och kreativitet uppstår i växlandet mellan krafterna, behärskning och lust, vad är det för revolt som jag suktar? Att gå emot behärskning (design) och in i lust (konst) eller tvärtom? Antingen ger jag mig själv begränsningar satta av andra genom att satsa på design eller så satsar jag på konst och får öva på att skapa mina egna begränsningar. Försvinner den kreativa friheten om man har för mycket begränsningar eller kan den där maskrosen ändå ta sig igenom asfalten trots de limiterande omständigheterna?

Mina rädslor
Är jag rädd för att hänge mig till något? Är det begränsningarna av en nisch som skrämmer mig? Eller är jag egentligen mer rädd för det obegränsade antalet alternativa vägar jag kan gå? Att våga satsa helhjärtat på något specifikt är modigt men det är också modigt att hela tiden utforska nya områden och konstant utforska det okända. Konst i sig är att om och om igen kliva ut i det okända. Det lockar men jag känner en bristande självsäkerhet i min förmåga att skapa konst, citatet “confidence comes with trust” får mig att fundera på om det är tilliten till min förmåga att sätta gränser som är orsaken. Vad är svårare, att satsa på konst eller att inte satsa på konst? Är mina rädslor något jag behöver utmana?

Tankar som konstverken växt fram ur

Hållbarhet som begränsning
Är konst hållbart? Är design det? Att välja att arbeta hållbart och inte alltid söka nytt material är både hållbart och ett sätt att begränsa sig. Som min lärare skrev: “Hållbarhet – oändliga möjligheter med begränsade resurser”.

“Existensberättigande”
Varför känner jag ett så starkt behov av att rättfärdiga mig, bevisa att jag faktiskt är duktig och kan göra tekniskt svåra saker, vad är poängen med det, vart kommer den känslan ifrån? Jag hatar ordet existensberättigande, det används inom design som ett kriterium för en designprodukt, du behöver kunna motivera vad som gör din design unik och varför den behövs. Jag hatar ordet för jag applicerar det på mig själv, jag känner att jag, Embla också måste vara existensberättigad, jag behöver också ha en USP, en unique selling point. Är inte allt jag är och allt jag skapar unikt eftersom jag skapar utifrån mina individuella förutsättningar?

Impulsmåleri/skapande
“Don’t try to create and analyze at the same time. They´re different processes” – Corita Kent. Alla tankar, insikter, intryck och upplevelser är inspiration och kan bli uttryckt i konst, ta bara något och börja processen där, värdera inte idéer innan de har fått utforskas. Skapa i oändligheten och förankra det genom att analysera efteråt.

Halsbandet och majsburken kom till i en period av flödande inspiration och ohämmat impulsivt skapande, jag bara gjorde vad än dök upp i huvudet.

Background

Why do we need limitations?
The psychologist and philosopher Rollo May writes in his book ”The Courage to Create” that the creative act arises out of the struggle of human beings with and against that which limits them. Without boundaries, there is only a void, an infinity, boundaries create form. Humans need something to relate to, the infinite and unknown are frightening, so we need to limit them by anchoring them in forms. The drawn line on the blank paper is what creates the form that conveys something we can relate to. It is a process of concentrating the infinite to create conditions that one can relate to.

How do people relate to limits?
The design process is a method of concentrating a lot of information and then expanding the information into multiple ideas, which are then concentrated again into a central idea. Different art forms have also been fundamentally shaped by various limits, painting relates to the square canvas, music has verses and choruses, and poems are limited by lines and syllables. But creative creation is about throwing oneself into the unknown and finding anchors, frightening but very rewarding.

Rollo May describes that many feel held back by limitations and feel a need to revolt by seeking spontaneity and playfulness. But spontaneously going another way, like painting outside the frame, has a powerful effect just because of the original limiting conditions. Currents of thought, trends, and ideas alternate between two different forces, spontaneity and form/desire and control, but everything originates from limits, the revolt against limits or the need for them.

My Thoughts

Is it art or design that I need?
I have always identified as an artist, but I became drawn to the design process because of the blank canvas, the infinite possibilities that art entails overwhelmed me. Getting concrete methods for shaping ideas sounded fantastic but now that I have studied design, I feel that I have lost track of creating freely, I feel too controlled by set conditions. If innovation and creativity arise from the alternation between the forces, control and desire, what kind of revolt do I crave? To go against control (design) and into desire (art) or the other way around? Either I give myself limits set by others by focusing on design, or I focus on art and practice creating my own limits. Does creative freedom disappear if you have too many limits, or can that dandelion still break through the asphalt despite the limiting circumstances?

My Fears
Am I afraid to commit to something? Is it the limits of a niche that scare me? Or am I more afraid of the unlimited number of alternative paths I can take? Daring to commit wholeheartedly to something specific is brave, but it is also brave to constantly explore new areas and constantly explore the unknown. Art itself is about stepping into the unknown again and again. It is tempting but I feel a lack of confidence in my ability to create art, the quote ”confidence comes with trust” makes me wonder if the cause is lack of trust in my ability to set boundaries. What is more difficult, to commit to art or not to? Are my fears something I need to challenge?

Thoughts that the artworks stem from

Sustainability as a limitation
Is art sustainable? Is design sustainable? Choosing to work sustainably and not always seeking new materials is both sustainable and a way to limit oneself. As my teacher wrote: ”Sustainability – infinite possibilities with limited resources.”

“Justification of existence”
Why do I feel such a strong need to justify myself, to prove that I am actually good and can do technically difficult things, what is the point of that? Where does that feeling come from? I hate the saying ”justification of existence”, it is used in design as a criterion for a design product, you need to be able to motivate what makes your design unique and why it is needed. I hate the word because I apply it to myself, I feel that I, Embla also need to be justified, I also need to have a USP, a unique selling point. Isn’t everything I am and everything I create unique since I create from my own individual circumstances?

Impulse painting/creation
“Don’t try to create and analyze at the same time. They’re different processes” – Corita Kent. All thoughts, insights, impressions, and experiences are inspiration and can be expressed in art, just take something and start the process there, don’t evaluate ideas before they have been explored. Create in infinity and anchor it by analyzing afterward.

The necklace and the corn jar came about in a period of flowing inspiration and uninhibited impulsive creation, I just created from whatever idea came into my head.

When I get stuck in analyzing ideas and don’t dare to venture into the unknown world of creativity I draw eyes, over and over and over again, while the need to do something new makes my body itch.

To release the limiting stranglehold of performance anxiety, I turn to impulsive creation to give space to my inner creative voice.

Limited by only being able to create with the beads I found secondhand, I get the freedom to listen to the inner feeling of how I want to create harmony or disharmony through color, form, texture, and pattern in the moment. Inspired by a necklace from the Viking-era at the Historical Museum.

Something retrofitted insightful about why I made this. Bla bla bla bla bla blabla bla bal balabla bla bla blab bla.. hmm… maybe because I was tired of creating things with function and with some cleverly thought-out purpose. maybe because I just had an idea and made it happen without reflecting more on where it came from. Or as a comment on everything having to be useful and justified. I don’t know.

Om “begränsningar” vore en ålder..? Barn tänkte jag först, barn är begränsade av sin ålder och många regler, medan jag som vuxen i Sverige har väldigt många valmöjligheter. Jag känner mig överväldigad av alla olika vägar jag kan gå och blir då handlingsförlamad, för få begränsningar? Intressant, barn bubblar ju av kreativitet och fritt skapande, deras begränsningar kanske gynnar dem? Men många vuxna känner sig också väldigt begränsade av olika omständigheter, ofta då för begränsade för att ha utrymme till skapande. Hmm.. Är många val ett privilegium eller en hämning?

För mig representerar barnet som blåser bubblor designyrket där massor idéer flödar genom en smal öppning. De vuxna händerna är konstyrket där man omringas av idéer som man försöker nå, fånga, greppa, ta.

Here I got stuck in front of the blank paper’s infinite possibilities, I wanted to create art but I used design methods for generating ideas and the design process to be able to move past the paralyzing experience of the infinite.

If “limits” were an age…? I first thought of children, children are limited by their age and lots of rules, while I, as an adult in Sweden have a lot of options. I feel overwhelmed by all the different paths I can take which makes me paralyzed, too few limits? Interesting, children are bubbling with creativity and limitless creation, perhaps their limits benefit them? But many adults also feel very limited by various circumstances, often too limited to have room for creativity. Hmm… Are many options a privilege or a hindrance?

For me, the child blowing bubbles represents the design profession, where lots of ideas flow through a narrow opening. The adult hands are the artistic profession, where you’re surrounded by ideas that you try to reach, catch, take, grab.