Lovis Claesson

instagram @klevaform


  • Leave (no) trace

    Leave (no) trace

    Konstnär / Artist: Lovis Claesson

    2023
    Silver, järn, koppar, pianotråd.

  • Dance of death

    Dance of death

    Konstnär / Artist: Lovis Claesson

    Pins
    2023 koppar, industriemalj.

  • Brooch no.3 Speglar mig i dig

    Brooch no.3 Speglar mig i dig

    Konstnär / Artist: Lovis Claesson

    2023 Silver 925, spegelglas, pianotråd.

    Sågad, formad, monterad En hyllning till kvinnorna i mitt liv
    Till mamma
    Vännerna
    Lärare
    Till kvinnorna jag inte känner, men bara eran närvaro har gjort mig tryggare i ett samhälle där det är farligt att vara kvinna
    Till er som moderligt älskat och burit mig fram. När jag är vilse speglar jag mig i er.

  • Brooch no.2 Bela

    Brooch no.2 Bela

    Konstnär / Artist: Lovis Claesson

    2023, Silver 925, järn, pianotråd, valsad, monterad.

    Jag har egentligen aldrig haft ett eget hem. Det är helt självvalt, jag har njutit av att flänga runt. Men ibland kan jag längta otroligt mycket efter en fast trygg punkt. Det är längesen jag bodde där nu och alla minnen är inte bra men när jag tänker på hemma ser jag mitt barndomshem framför mig. Huset jag växte upp i var ett stort sekelskifteshus från 1905, det var kulturmärkt och otroligt vackert. Stuckatur, höga lister, kakelugnar och takmålningar som varsamt skrapades fram under tiden vi bodde där. Det vackra kantades av att mycket var gammalt och slitet. Det är över 10 år sedan jag flyttade därifrån. När jag är i min hemstad undviker jag att gå förbi där. Det gör ont att sakna. I denna brosch har jag försökt återskapa känslan av det huset.

  • Brooch no.1 Jag är här nu!

    Brooch no.1 Jag är här nu!

    Konstnär / Artist: Lovis Claesson

    2022, Silver 925, pianotråd, monterad.

    I processen för detta arbetet har jag jobbat med tankar och reflektioner om vart jag varit i livet, vart jag är nu och var jag drömmer om att vara i framtiden. Om att hitta hem i sig själv. När är man hemma? Framme? Klar? Jag har inspirerats av tavlor, ramar och gamla foton.

    Jag ville uttrycka något som ser sprucket ut, tappat så att det gått sönder eller som is som spruckit och glidit isär. Men också tvärtom, något som växt fram och skapat plats för sig. Jag har växt och här är jag nu.